Instrumentnav

Det finns vissa övningar som kräver mer förberedelser än andra. Förra veckan var det dags för GFU 091 att genomföra en av dessa övningar, Instrumentnavigering. Instrumentnavigering kan man använda sig av när man måste ta sig från punkt A till B och det råder väderförhållanden som inte medger visuell navigering. Lite förenklat kan man säga att detta gäller när man inte ser marken p.g.a. moln och dis. Man får då ta hjälp av flygplanets navigeringsutrustning för att bestämma sin position och hur man ska styra för att komma dit man vill. Sk 60 som vi flyger på Flygskolan är ett gammalt flygplan som har använts i Flygvapnet i mer än 40 år och detta märker man inte minst på den navigationsutrustning som finns tillgänglig. Istället för att använda en GPS och ett waypoint-system så får man med Sk 60 använda gamla navigeringshjälpmedel som får sin information från olika radiofyrar som finns utplacerade över landet. Dessa fyrar ger, lite beroende på typ, information om vilken kurs du ska styra och vilket avståndet är till själva fyren eller till en punkt man har valt ut i förhållande till fyren.

Den enklaste typen av fyr är en NDB eller ”Non-directional Beacon” – fyr. Rattar man in en sådan fyr så kommer en nål peka rakt på kursen fyren befinner sig på i förhållande till flygplanet. Har du flera NDB-fyrar i närheten kan man då t.ex. krysspejla sin position genom att dra bäringarna från två fyrar och flygplanet kommer då befinna sig där dessa skär varandra. En mer avancerad typ av fyr är en VOR-fyr som även kan utrustas med den DME-enhet. Då kan man skapa en virtuell punkt varthelst fyren har radiotäckning med hjälp av radialer och distanser som navigationsutrustningen i flygplanet kan peka mot.

För att veta att man har låsning på rätt fyr får man lyssna på morsekoden som fyren sänder ut. Riktigt old-school alltså

Copyright - Robin Ohlsson

Förutom att ta fram all information om vilka fyrar man ska använda och programmera navigationsutrustningen efter dessa så måste man även ha koll på bränsleförbrukningen och tiden det tar att flyga sin route. Detta gör man mest exakt genom s.k. fullständiga beräkningar. Naturligtvis ingår det fullständiga beräkningar i förberedelser inför instrumentnavigering. Och tro inte att man knappar in några värden i flygplanets dator (det finns ingen), här gäller det istället att ta fram aktuella vind- och temperaturvärden för de höjder du kommer flyga på och med hjälp av flygplanets prestandatabeller och miniräknare ta fram bränsleförbrukning och flygtid på varje navigeringsben.

På de 50 minuterna man flyger får man lägga minst 3 timmar förberedelser inför själva passet. Själva passet brukar sedan vara rätt odramatiskt då man i princip styr enligt den plan man arbetat fram och kontrollerar uträknade tider och bränslenivåer mot de aktuella du läser av i flygplanet.

Alla pass kan inte vara lika roliga som lågflygning och roteflygning så sammanfattningsvis är vi i GFU 091 ganska nöjda med att vara klara med övning 509 – Instrumentnavigering.

Imorgon blir det lågflygning 50 meter över Småland. Om ni ser oss – vinka!

//VIM