Bloggen

Ett kort inlägg den här gången, men vi vill bara påminna om att sista datum för att ansöka till strids- och helikopterpilot är 6 oktober! Mer info finns på Försvarsmaktens hemsida.

Lycka till!
/HÖG

Ett något mindre glamoröst inlägg -  men som bekant har även solen sina fläckar.

Den här veckan har jag åkt på en förkylning. Detta innebär att jag blir ”groundad”, dvs. får gå på marken, tills dess att en flygläkare friskförklarar mig. Att vara vid god hälsa och inte ha några infektioner i kroppen när man bedriver flygverksamhet är viktigt av flera anledningar. Först och främst är flygning ofta mentalt ansträngande och det krävs en stor mängd koncentration från pilotens sida vare sig det gäller navigering, roteflygning eller en instrumentflygning. Därtill kommer de fysiska påfrestningarna i form av hög g-belastning vid framförallt avancerad flygning enskilt eller i rote. G-toleransen och den allmänna prestationsförmågan i luften kan bli märkbart sämre med en infektion i kroppen. Det kan även räcka med man sovit dåligt, tränat hårt tidigare under dagen eller slarvat med mat- och vätskeintag för att man inte skall känna sig helt på topp.

Eftersom tempot i utbildningen är högt är det därför viktigt att man får ut så mycket som möjligt av den tid man är i luften. Om man inte känner sig helt frisk är det därför oftast bättre att vänta tills man mår bättre, risken är annars att man gör ett medelmåttigt pass och inte får ut maximalt av övningen. Det är noga styrt vilka övningar vi skall genomföra och hamnar man efter de andra i kullen är det inte värre än att man får ta ikapp det man missat när man blir frisk igen. Då får man ofta prioritet under någon eller några veckor, man får flyga två till tre pass varje dag medan någon annan som ligger längre fram i utbildningen kanske bara flyger ett pass om dagen.

Här är det inte läge att ha ont i öronen...

Förutom att prestationsförmågan och nyttan med övningen kan försämras finns det även direkta risker med att flyga med något så enkelt som en vanlig förkylning. Detta har med tryckskillnader att göra. När man stiger till högre höjd kommer kabintrycket att sjunka, detta resulterar i att det blir ett relativt högre tryck i de luftfyllda hålrum som finns i kroppen. Särskilt märkbart är detta i öron och bihålor. Att stiga till högre höjd och lägre tryck är emellertid oftast inget problem, övertrycket inne kroppen lyckas för det mesta ”pressa” sig ut av sig själv.

Däremot kan det bli problem när man är på väg hemåt igen och skall ta sig ner mot marken inför landning. Då stiger trycket utanför kroppen vilket gör att man själv måste tillföra luft till kroppens hålrum för att det skall vara lika tryck på in- som utsida. Detta gör man genom att aktivt tryckutjämna genom att svälja, vicka på käken eller att gäspa. Svullna slemhinnor som en följd av en förkylning kan göra att detta blir svårare eller omöjligt. Då får man först prova att ta av sig syrgasmasken och försöka tryckutjämna genom att hålla för näsan och blåsa genom den, misslyckas detta kan det även underlätta om man tar hög g-belastning samtidigt som man gör de andra åtgärderna. Skulle man misslyckas med att tryckutjämna kan det uppstå smärta i framförallt öronen och det finns även risk att trumhinnan skadas. Det har förekommit att piloter kommit ner med brustna trumhinnor och detta vill man såklart undvika.

Grounded

Vid avancerad flygning eller luftstrid finns inte heller riktigt samma utrymme att ha problem med tryckutjämningen som vid lugnare flygning. Om man gör en halvroll i hög fart går det väldigt fort nedåt och på bara några sekunder kan man ha tappat nästan 2 km i höjd. Då är det inte läge att misslyckas med tryckutjämningen bara för att man var envis och ville flyga trots att man ”bara kände sig lite snorig”…

Med hopp om flygning snart igen!

/DÄL

Den historiska flygningen och landningen i Sverige av det ”gröna” Airbus 380-planet har ägt rum och sågs av många flygentusiaster. Roligt att Arlanda kunde visa upp sin kapacitet och kanske dröjer det inte så länge innan det trafikerar Arlanda på riktigt!

I Linköping kanske vi inte riktigt kan ta emot en A380…. men vi har att slå vakt om vår egen flygplats Linköping City Airport, KLM:s flighter och en växande Linköping Aviation Park.

Jag tror också att Malmen med sina verksamheter i form av helikopterflottiljen, flygskolan, FMV, Aerotech, flygvapenmuseet m fl är väldigt viktiga för Linköping och regionen. Tillsammans med dessa och FOI, universitetet, kommunen, företag som Saab, Sectra, Cyb Aero m fl så har vi grunden för ett kluster i Linköping som kan generera nya idéer, företag och därmed jobb!

Här kommer en  unik nyhet som jag och Svenskt Flyg gärna vill uppmärksamma.

På onsdag den 15 september, välkomnar vi Airbus nya jätteflygplan A380, som besöker Arlanda och Sverige för första gången.

Airbus 380 är världens största passagerarflygplan med nästan 80 meter mellan vingspetsarna och plats för 525 passagerare. Planet har oöverträffad bränsleeffektivitet och förbrukar mindre än 3 liter flygbränsle per passagerare per 100 km. Det är samtidigt betydligt tystare än alla andra medelstora och stora passagerarflygplan.

Flera svenska företag levererar komponenter till flygplanet. Saab AB tillverkar vingbalkar och Volvo Aero svarar för komponenter till båda flygmotoralternativen.

Flygplanet tillhör Lufthansa och väntas landa på Arlanda kl 11.15 för att sedan lyfta igen senast kl 12.45.

Svenskt Flyg, tillsammans med Flyg- och rymdindustrin (SAI) tycker att detta är en milstolpe i svensk flyghistoria och bjuder därför in svenska flygentusiaster på picknick på Arlanda. Där kommer Saab AB och Volvo Aero berätta mer om flygplanet och de svenska företagens roll i flygplanet.

Intresserad? Anmäl dig till ingrid.reineholm@svensktflyg.se om du önskar picknick.

Vi hoppas på en trevlig upplevelse för alla flygvänner!

Lågflygning är ett användbart verktyg för stridspiloter. Vid navigering under låga moln, för att smita under fientlig radartäckning samt för att försvåra upptäckt och på-låsning från fientliga jaktflygplan – användningsområden är många. För att lära oss behärska denna konst har vi elever i omgång 081 nu påbörjat lågflygningspaketet, en av de större delarna av vår Grundläggande Taktisk Utbildning (GTU).

Passage av kraftledning

I Flygvapnet benämns all flygning under 300 meter lågflygning. Under lågflygningsutbildningen får vi elever öva att flyga ner till 30 meter, vilket är den lägsta höjd på vilken stridsflygplan får framföras över land. För att flyga på dessa låga höjder krävs goda förberedelser. Terrängavsnittet som ska flygas över ska i förväg noga studeras på kartan, så piloten i god tid vet vilka svårigheter som kan tänkas dyka upp i det valda spåret. Framförhållning är livsviktigt när vi flyger över trädtopparna i 600 km/h. Master, kraftledningar, höga träd och fåglar är de objekt som oftast dyker upp som hinder.

Kartan nära till hands

För att öva lågflygning använder Flygskolan ett noga utvalt område. I ”lågnav-rutan” får vi elever känna på de krav som ställs vid lågflygning, samt lära oss tekniker för att hantera de svårigheter som lågflygning medför. Efter ett första varv där läraren förevisade vägen runt rutan får jag överta kontrollen över flygplanet. Inledningsvis känns höjden väldigt låg och farten väldigt hög, men snart vänjer sig sinnena med de nya intrycken och flygningen känns mer avslappnad. Flygningen går över sjöar, skogsmark, runt kullar samt i låglinjer mellan höjdpartier. Med några varv i kroppen tenderar höjden att minska då viss ”höjdblindhet” infinner sig. Detta är en av fällorna en ovan lågflygare som jag själv ofta trampar i, därför är det viktig att medvetandegöra detta för nya piloter. Efter ett par varv i ”lågnav-rutan” landar vi ner för att tanka och fylla på den egna energidepån, varpå vi startar för två varv till innan vi styr hem mot Linköping.

Lågflygning är, som tur är, inte bara svårt och utmanande utan även en av de delar av utbildningen som vi elever tycker är roligast.

/NYS