Ett något mindre glamoröst inlägg -  men som bekant har även solen sina fläckar.

Den här veckan har jag åkt på en förkylning. Detta innebär att jag blir ”groundad”, dvs. får gå på marken, tills dess att en flygläkare friskförklarar mig. Att vara vid god hälsa och inte ha några infektioner i kroppen när man bedriver flygverksamhet är viktigt av flera anledningar. Först och främst är flygning ofta mentalt ansträngande och det krävs en stor mängd koncentration från pilotens sida vare sig det gäller navigering, roteflygning eller en instrumentflygning. Därtill kommer de fysiska påfrestningarna i form av hög g-belastning vid framförallt avancerad flygning enskilt eller i rote. G-toleransen och den allmänna prestationsförmågan i luften kan bli märkbart sämre med en infektion i kroppen. Det kan även räcka med man sovit dåligt, tränat hårt tidigare under dagen eller slarvat med mat- och vätskeintag för att man inte skall känna sig helt på topp.

Eftersom tempot i utbildningen är högt är det därför viktigt att man får ut så mycket som möjligt av den tid man är i luften. Om man inte känner sig helt frisk är det därför oftast bättre att vänta tills man mår bättre, risken är annars att man gör ett medelmåttigt pass och inte får ut maximalt av övningen. Det är noga styrt vilka övningar vi skall genomföra och hamnar man efter de andra i kullen är det inte värre än att man får ta ikapp det man missat när man blir frisk igen. Då får man ofta prioritet under någon eller några veckor, man får flyga två till tre pass varje dag medan någon annan som ligger längre fram i utbildningen kanske bara flyger ett pass om dagen.

Här är det inte läge att ha ont i öronen...

Förutom att prestationsförmågan och nyttan med övningen kan försämras finns det även direkta risker med att flyga med något så enkelt som en vanlig förkylning. Detta har med tryckskillnader att göra. När man stiger till högre höjd kommer kabintrycket att sjunka, detta resulterar i att det blir ett relativt högre tryck i de luftfyllda hålrum som finns i kroppen. Särskilt märkbart är detta i öron och bihålor. Att stiga till högre höjd och lägre tryck är emellertid oftast inget problem, övertrycket inne kroppen lyckas för det mesta ”pressa” sig ut av sig själv.

Däremot kan det bli problem när man är på väg hemåt igen och skall ta sig ner mot marken inför landning. Då stiger trycket utanför kroppen vilket gör att man själv måste tillföra luft till kroppens hålrum för att det skall vara lika tryck på in- som utsida. Detta gör man genom att aktivt tryckutjämna genom att svälja, vicka på käken eller att gäspa. Svullna slemhinnor som en följd av en förkylning kan göra att detta blir svårare eller omöjligt. Då får man först prova att ta av sig syrgasmasken och försöka tryckutjämna genom att hålla för näsan och blåsa genom den, misslyckas detta kan det även underlätta om man tar hög g-belastning samtidigt som man gör de andra åtgärderna. Skulle man misslyckas med att tryckutjämna kan det uppstå smärta i framförallt öronen och det finns även risk att trumhinnan skadas. Det har förekommit att piloter kommit ner med brustna trumhinnor och detta vill man såklart undvika.

Grounded

Vid avancerad flygning eller luftstrid finns inte heller riktigt samma utrymme att ha problem med tryckutjämningen som vid lugnare flygning. Om man gör en halvroll i hög fart går det väldigt fort nedåt och på bara några sekunder kan man ha tappat nästan 2 km i höjd. Då är det inte läge att misslyckas med tryckutjämningen bara för att man var envis och ville flyga trots att man ”bara kände sig lite snorig”…

Med hopp om flygning snart igen!

/DÄL